Europeiska Unionen

och

Europeiska Monetära Unionen

 

      vad vet folket och var står politikerna?

 

 

 

 

 
 
 
Författare

Anna Ahlberg

Nv3b

 

Filbornaskolan

Vårterminen 2001

 

Handledare

 

 
Ewa Nelson

 

 

 

 

 

 

Vad tycker våra politiska partier om att vi är med i EU och var står partierna i frågan om ett eventuellt EMU-medlemskap? Jag ställde sex frågor till våra politiker och ur deras svar kan man utläsa att vänsterpartiet är emot vårt EU-medlemskap medan de övriga partierna är positiva. När det gäller EMU-medlemskapet är Centerpartiet och Vänsterpartiet emot ett medlemskap och Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet tar ställning för ett medlemskap. Tyvärr fick jag inte några svar från Socialdemokraterna och Miljöpartiet, så jag vet inte vad de tycker om EU och EMU. Jag anser dock att mina svar från övriga partier är pålitliga eftersom det är både partiledare och sekreterare som svarat. Sist i arbetet finns också några intervjuer med olika personer i olika åldrar. Där kan Du jämföra hur mycket de vet och hur mycket du vet om EU. Både före och efter att du har läst mitt arbete. Låter detta intressant? Vilket parti tycker vad? Hur har de motiverat sina svar? Eller vill Du bara veta mer om EU? Då är det bara att fortsätta läsa.

Trevlig läsning!                                                    

Anna Ahlberg

 

                                                                                                                                                      


 

 
Innehållsförteckning

1. Inledning_ 4

1:1 Syfte_ 4

1:2 Frågeställning_ 4

1:3 Metod_ 4

2. Bakgrund_ 5

2:1 EU:s historia! 5

2:2 Europeiska Unionens Uppbyggnad_ 6

2:3 Europeiska unionens struktur ’trepelarmodellen’ 7

2:4 Beslutsförfarandet_ 8

2:5 Fördragen_ 9

2:6 Den Inre Marknaden_ 9

2:7 EMU & Euron_ 10

2:8 Sveriges Ordförandeskap_ 12

2:9 Schengen-samarbetet_ 12

3. Resultat_ 14

3:1 Var står politikerna? 14

3:2 Intervjuer_ 19

4. Diskussion_ 20

5. Avslutning_ 20

5:1 Sammanfattning_ 20

5:2 Erkännande_ 21

5:3 Slutord_ 21

6. Bildförteckning_ 21

7. Källförteckning_ 22



1. Inledning

 

1:1 Syfte

Att få mer kunskap om EU och EMU. Vad det innebär för Sverige att vara med i EU och EMU. Vad som händer om Sverige går med i EMU eller om vi inte gör det. På ett objektivt sätt få fram partiernas ställningstagande i frågor som rör EU och EMU. Dessutom att ta reda på vad folk i olika åldersgrupper vet om EU.

 

1:2 Frågeställning

      Vilka inställningar har våra politiker till EU och EMU?

Vad vet man om EU?

Varför bildades EU?

Vilka länder är med i EU?

Vad innebär Maastrichtfördraget?

Vad är Amsterdamfördraget och vad står det för?

Hur ser EU:s uppbyggnad ut?

Vem har beslutsmakt i de viktigaste frågorna?

Vem kontrollerar att länderna följer de gemensamma lagarna?

Vilka länder är med i EMU?

Vad händer om Sverige går med i EMU?

Vad händer om Sverige inte går med i EMU?

Hur ser Eurona ut?

Hur räknar jag ut vad det kostar i landets valuta
om det står angivet i Euro?

Vilka fördelar respektive nackdelar med Euro?

Vad händer i Sverige när vi har ordförandeskapet?

Vad innebär Schengen-samarbetet?

 

1:3 Metod

Jag har börjat med att läsa i häfte, broschyrer och böcker som jag har beställt från Europaparlamentets informationskontor (i Sverige) som ligger i Stockholm. Därefter har jag lånat några böcker på biblioteket och även använt mig av internet, speciellt de olika partiernas hemsidor och Europaparlamentets hemsida (förteckning över dem finns i källförteckningen). Förutom textmaterialet och internet prenumererar jag på ”EU direkt”, ett E-mail som sänds ut en gång i veckan och jag prenumererar även på tidningen ”Europa-posten”. Jag har också tittat extra mycket i andra medier här omkring tex Helsingborgs Dagblad. Detta för att kunna hålla mig uppdaterad på vad som händer i EU och vilka förändringar som sker under tiden jag skriver arbetet. Mycket tid har gått åt till att läsa om EU, EU:s historiska bakgrund, uppbyggnad mm. Som undersökande del skrev jag några frågor till partiledarna (se bilagor) och jag har också intervjuat fyra personer om EU (se bilagor). Resultatet av dessa undersökningar kan läsas i Resultatet.

Titta också gärna på CD:n som följer med detta arbete. Där kan man hitta alla texter i detta häfte plus lite till om varje land som är medlemmar i EU och om man vill läsa vidare finns där fler intressanta länkar till bra EU-sidor.

 

 

2. Bakgrund

 

2:1 EU:s historia!

Efter andra världskriget ville man förhindra att nya krig bröt ut mellan Tyskland och Frankrike. Winston Churchill höll ett tal i Zürich den 19 september 1946 där han lade fram ett förslag till ett bildande av “Europas förenta stater”. Det som hände var att man bildade ett Europaråd som var en union som leddes av Frankrike och Tyskland och där alla Europeiska stater kunde delta, dvs. om de ville. Jean Monnet hade en idé om hur man skulle kunna se till att freden bevarades, framför allt mellan Tyskland och Frankrike. 1800-talets viktigaste naturtillgångar var kol och stål. Dessa tillgångar fanns i Alsace-Lorraine, ett område mellan Tyskland och Frankrike. Dessa resurser var också den främsta orsaken till krigen. Om länderna kunde arbeta tillsammans och gemensamt ha kontroll över tillgångarna skulle länderna inte ha möjlighet till väpnade konflikter. Länderna skulle också kunna arbeta gemensamt för både ekonomisk och industriell utveckling. Andra världskriget krävde
50 miljoner människoliv. Det var dags att göra något.

Robert Schuman var den man som den 9 maj 1950 sa att Monnets plan skulle möjliggöras. Man bildade en högsta myndighet som inte skulle vara underställd ländernas regeringar. Så skapades en gemensam marknad för kol och stål mellan de länder som skrev på ”Fördraget om upprättandet av den Europeiska kol och stålgemenskapen”, (EKSG) eller Parisfördraget som det också kallas eftersom det undertecknades i Paris,     året var 1951. Man hoppades kunna utöka samarbetet inom andra politiska områden. De länder som undertecknade fördraget var Frankrike, Tyskland, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Italien.

Nästa gång ett fördrag skrevs under var 25 mars 1957 i Rom. Romfördraget innehåller 
anvisningar för upprättandet av Europeiska Ekonomiska Gemenskapen, EEG. Länderna hade nu kommit fram till nya bestämmelser och samarbetsområden. Vad fördragen innehåller och syftar till kan man läsa om under rubriken Fördragen. Romfördraget går ut på att man   skulle upprätta en gemensam marknad där alla länderna, företag och enskilda personer ska slippa betala tullavgifter inom unionen. Man tar upp de fyra friheterna för första gången, fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital. (Detta kan man också läsa mer om i Den inre marknaden.)

I slutet av 1969 samlas stads- och regeringscheferna i Haag för att bl.a. diskutera utvidgningen av EEG[1] och införandet av en ekonomisk monetär union (EMU).

          Nu följer några år då nya europeiska länder ansluter sig. Den 1 januari 1973 ansluter sig      Danmark, Irland och Storbritannien till EEG och den 1 januari 1981 blir även Grekland medlem. Portugal och Spanien ansluts till gemenskapen den 1 januari 1986.

Från och med den 9 maj 1986 firas årligen ”Europadagen” denna dag. Detta är till minne av Schumanplanen. Samma år antogs både Europaflaggan och den Europeiska hymnen. Den Europeiska hymnen är från Beethovens 9:e symfoni, fjärde satsen. Europa flaggan består av tolv gula stjärnor i en ring på blå botten. Antalet stjärnor är tagna från uppenbarelseboken där jungfru Maria visar sig med tolv stjärnor runt huvudet, de symboliserar det fullkomliga.

När muren har fallit 1990 återförenas tysklands väst- och östdel och före detta DDR[2] upptas i unionen.

EEG byter namn till EU efter att alla länder godkänt Maastrichtfördraget. EU står för Europeiska Unionen och fördraget trädde i kraft 1993. Den 1 januari 1995 blev Österrike, Finland och Sverige medlemmar i EU och unionen har i dags läget 15 medlemsstater. (Weidenfel, Werner och Wessels, Wolfgang; 1997.)

 

2:2 Europeiska Unionens Uppbyggnad

 

Den Europeiska Kommissionen

Kommissionen, som man också kan säga, består av 20 kommissionärer (Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien och Tyskland har vardera två kommissionärer och resten av länderna inkl Sverige har vars en kommissionär.)

Kommissionen har en rad olika arbetsuppgifter. Det är ett övernationellt organ, vilket betyder att det inte står under något medlemslands regering. Därför är en av kommissionens åtaganden att se till att medlemsländerna följer de regler som varje land undertecknat genom fördragen. Om reglerna inte följs kan kommissionen stämma landet, företaget eller den enskilda personen. Detta görs inför EG-domstolen. Två andra uppgifter är att utse en kommissionär som tar emot klagomål från länderna, företag och enskilda personer och kommissionen har också hand om unionens årliga budget. (Borchardt, Klaus-Dieter; 2000.)

En av de största och viktigaste uppgiften är att lägga fram förslag till nya gemensamma regler och lagar. Detta kan bara kommissionen göra men både Europaparlamentet och Ministerrådet kan befalla kommissionen att presentera nya förslag. För att få reda på mer om vad kommissionen gör kan man besöka den svenska kommissionens hemsida,  http://www.eukomm.se eller den internationella http://europa.eu.int.

 

Europaparlamentet
     Europaparlamentet består av 626 folkvalda ledamöter (Sverige har 22 ledamöter). Man har beslutat att trots växande EU (fler medlemsländer) ska antalet parlamentsledamöter inte överstiga 700. (Grupp, Claus D. 1999.) 1979 infördes direktval till parlamentet och det har sitt säte i Strasbourg. (http://www.europarl.eu.int) Beslutsförfarande har parlamentet med absolut majoritet av avgivna röster men i vissa ärende krävs att ett visst antal ledamöter är närvarande för att beslutet ska gälla.

Parlamentet har till uppgift att föreslå ändringar i rättsakter och i vissa fall även genomdriva dessa. Parlamentet har också beslutanderätt i budgetförfarande vid icke-obligatoriska utgifter och till dessa räknas bla utgifter för administration, forskningspolitiken, transportpolitiken, energipolitiken och miljöskyddet. Parlamentets samtycke krävs för alla viktiga internationella avtal och innan rådet fattar beslut måste det ske ett samråd med parlamentet. Europaparlamentet har också kontrollrätt i förhållande till kommissionen. Kommissionen måste bla förklara sin ståndpunkt i vissa frågor inför parlamentet och man måste svara på parlamentets frågor. Dessutom ska en skriftlig rapport årligen skrivas och lämnas till parlamentet. Med två tredjedels majoritet kan parlamentet anta ett förslag om misstroendevotum och tvinga kommissionen att avgå. (Grupp, Claus D. 1999.)

 

Ministerrådet

Kallas även Europeiska unionens råd eller Europeiska rådet är Europeiska unionens högst beslutande organ. Minst två gånger om året sammanträder medlemsstaternas stats- och regeringschefer. Vid dessa sammanträden finns också kommissionen representerad genom dess ordförande.

Europeiska rådets uppgifter är att anta eller avslå rättsakter som förordningar, direktiv och beslut. Tillsammans med Europaparlamentet har rådet befogenheter att lagstifta. Alla internationella avtal ska godkännas av rådet. (Grupp, Claus D. 1999.)

 

EG-domstolen

Domstolen ska se till att lagar och förordningar följs inom europeiska unionens institutioner såväl som ute i medlemsländerna. I EG-domstolen finns 15 domare och 8 generaladvokater. Dessa är valda för sex år åt gången men vart tredje år ska en del av tjänsterna nytillsättas. Domstolens överläggningar är inte officiella, arbetsspråket är på franska och beslut kan bara fattas genom majoritet.

Domstolen är EU:s enda rättsliga organ och detta innebär att domstolen får agera som: konstitutionell domstol[3], förvaltningsdomstol, civil domstol, skiljedomstol och den har också en bevakningsfunktion vid antagande av rättsakter. (Weidenfel, Werner och Wessels, Wolfgang; 1997.)

 

Revisionsrätten

Europeiska revisionsrätten grundades den 22 juli 1975 och har sitt säte i Luxemburg. Rådet utnämner 15 ledamöter, en från varje medlemsland. Dessa får sitta i sex år innan nya väljs. Revisionsrättens uppgift är att granska inkomster och utgifter och pröva om de varit lagliga. Revisionsrätten kontrollerar också att EU:s bidrag används på rätt sätt, så även privatpersoner och företag ute i medlemsländerna kan bli granskade. Revisionsrätten kan inte utdöma vite eller vidta andra rättsliga åtgärder för att genomföra sina granskningar. Däremot ska revisionsrätten offentliggöra de resultat man kommit fram till och på så sätt får den europeiska allmänheten tillgång till resultatet. Offentliggörandet görs varje budgetår i ”Europeiska gemenskapens officiella tidning”. (Borchardt, Klaus-Dieter; 2000.)


2:3 Europeiska unionens struktur ’trepelarmodellen’

Genom Maastrichtfördraget genomfördes en sammanslagning av flera olika rättsområden. Texten i fördraget kan vara svår att förstå sig på och därför brukar man förklara hur det fungerar genom ett tempel med tre pelare. Pelarna har vars ett ansvars- och beslutsområde.

I den första pelaren har gemenskapsarbetet kommit längst den kallas EG och är uppbyggd kring den inre marknaden och dess fyra friheter (fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital). Denna pelare innefattar också EMU som enligt fördragen borde förverkligas om en inre marknad sak fungera fullt ut. En gemensam valuta och en gemensam inre marknad har varit huvudmål för EU sedan det grundades. Inom denna pelares samarbete kan europeiska gemenskapens institutioner stifta lagar inom sina befogenheter. Dessa lagar får omedelbar giltighet i medlemsländerna och går före nationella lagar.

I den andra pelaren finns samarbetet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Detta arbete syftar till att mellan medlemsländerna skapa bättre förståelse för de utrikespolitiska frågorna. Man vill också samordna inställningarna så att man kan stärka det gemensamma agerandet. Säkerhetsfrågorna utgår från politiska och ekonomiska synpunkter.

I den tredje pelaren sker polissamarbete och straffrättsliga samarbete. Målen för detta samarbete är att garantera medborgarna i EU frihet, säkerhet och rättvisa. Dessa mål ska uppnås genom gemensamma åtgärder för att förebygga och bekämpa brottslig verksamhet.

I den första pelaren sker delvis överstatligt samarbete och med detta menas att staterna inte själva kan bestämma. De lagar som stiftas här går framför de nationella lagarna. I de andra två pelarna sker mellanstatligt samarbete. (ibid.)

 

 

Figur 1.

De tre pelarna

representerar olika

samarbete inom EU.

Grafik: Kent Enström

 

 

 

 

 

 

 

© Anna Ahlberg

(Weidenfel, Werner och Wessels, Wolfgang; 1997.)

 

 
2:4 Beslutsförfarandet

 

2:5 Fördragen

Fördragen innehåller grundregler och ramar för Europeiska unionen. När man ska stifta nya grundlagar träffas stads- och regeringscheferna för medlemsländerna och diskuterar ändringarna. Man kontrollerar att de gamla lagarna är rimliga till den utvecklande unionen. Om så är fallet behöver man inte upprätta ett nytt fördrag utan förlänger det gamla. Men om något land tycker att en grundlag ska ändras eller en ny läggas till så tas detta upp till diskussion. Enhällighet krävs för att få ändringarna till stånd. Det betyder att alla medlemsstaterna måste vara överens för att ett beslut ska kunna fattas. Fördragen får sina namn från den stad där de undertecknats. Tex Romfördraget undertecknades i Rom 1958 och Maastricht är en stad i Nederländerna där Maastrichtfördraget undertecknades. (ibid.)

 

Maastrichtfördraget

 

Maastrichtfördraget innehåller bestämmelser om EU:s grundande, mål och uppgifter samt den gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken. Det innehåller också ändringar i grundfördragen och regeringarnas samarbete i rättsliga frågor och inrikesfrågor. Samarbetet utökas också inom områden som utbildning, kultur, folkhälsa, konsumentskydd, industri och utvecklingssamarbete. Det undertecknades den 7 februari 1992.                                                                                              (”Amsterdamfördraget: hur har det förändrat EU?”, 1999)

Textruta: Figur 2.
Maastrichtfördraget,  undertecknat 7-2-92

 

 

 

Amsterdamfördraget

Amsterdamfördraget är det senaste fördraget, undertecknades den 2 oktober 1997 men trädde inte i kraft förrän 1 maj 1999. Fördraget är omfattande och därför tar jag bara upp dess mål:

”Det gäller att skapa de politiska och institutionella förutsättningar som krävs för att Europeiska unionen skall kunna möta de utmaningar den står inför, bland annat det internationella lägets snabba utveckling, ekonomins globalisering och dettas konsekvenser för sysselsättningen, kampen mot terrorism, internationell brottslighet och narkotikahandel, ekologiska obalanser samt hot mot folkhälsan.” (”Amsterdamfördraget: handledning”, 1999)

 

Vill man läsa EU-fördraget med de ändringar som gjordes genom Maastricht- Amsterdamfördraget kan man hitta det på internetadressen:

www.europa.eu.int/eur-lex/sv/treaties/index.html

 

2:6 Den Inre Marknaden

Ett av huvudmålen för EU var redan från början att skapa en inre marknad där inga hinder fanns för de fyra friheterna, fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital. Den inre marknaden inrättades den 1 januari 1993 men innan dess fanns det många hinder som man först måste besluta om bla tullar, nationella bestämmelser på konsument- och hälsoskydds-områdena. (Pawnell, Charles; 1996)

1985 presenterades av kommissionen och godkändes av rådet en vitbok[4] om fullbordande av den inre marknaden. Den innehåller 282 förslag och åtgärder för att undanröja de skattemässiga, tekniska och praktiska hinder som stod i vägen för den gemensamma inre marknaden. Den 1 januari 1993 fanns det beslut om ungefär 95 % av åtgärderna. Man fortsatte  sitt arbete för att undanröja ett hinder i taget. (Weidenfel, Werner och Wessels, Wolfgang; 1997.)

 

2:7 EMU & Euron

Genom Maastrichtfördraget togs ett beslut att bilda en valutaunion. Enligt fördraget ska EMU genomföras i tre etapper.

1.            Den första etappen inleddes 1990 då man förstärkte den ekonomiska samordningen mellan medlemsländerna och alla hinder mot kapitalrörelser över gränserna togs bort.

2.            1994 inleddes den andra etappen inrättades Europeiska monetära institutet (EMI) för att förbereda den gemensamma centralbankens (ECB) verksamhet. Europeiska centralbanken är en självständig institution och har till uppgift att garantera prisstabilitet inom länderna som är med i eurosamarbetet. (http://www.ecb.int.)

 

3.            Den tredje och sista etappen inleddes med att den 1 januari 1999 låsa kurserna mellan de deltagande länderna. Därefter ska sedlar och mynt i den nya valutan tryckas och börja gälla 1 januari 2002.

(Euron och hushållen Så påverkas du av EU:s nya valuta, 1999)

För att kunna gå över till den tredje etappen och kvalificera sig som ett EMU-land finns ett antal konvergenskrav som måste uppnås.

·        Prisstabilitet. Inflationstakten får inte överstiga genomsnittet i de tre stater som har lägst inflation med mer än 1,5 procent.

·        Räntesatsen. Den långa räntan får inte variera mer än 2 procent i förhållande till genomsnittet i de tre stater med den lägsta räntesatsen.

·        Underskott. Det nationella budgetunderskottet får inte vara högre än 3 procent av BNP.

·        Skulder. Statsskulden får inte vara högre än 60 procent av BNP såvida det inte finns en klar tendens att den är på väg att sjunka till denna nivå.

·       

(Fontaine, Pascal; 1998)

 
Växelkursstabilitet. Den nationella valutan får inte ha devalverats under de två senaste åren och kursrörelserna måste ha legat inom Europeiska monetära systemets fluktuationsmarginal[5] på 2,25 procent.

 

 

De elva länder som från början deltar i EMU är Belgien, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike. Från och med 2001 ingår även Grekland i euroområdet. (Europa-Posten, mars 2001.) Det är alltså bara Sverige, Danmark och Storbritannien som inte är med i den gemensamma valutaunionen.

Euro är den gemensamma valutan inom EMU-länderna och när man ska räkna om vad t.ex. 100 D-mark blir i italienska lire använder man sig av de omräkningstal som man kom fram till när kurserna låstes fast 1999. (“EURO GUIDE”, EUROPEAN UNION - PRINCE Programme)

 

© Anna Ahlberg

(ibid.)

 

 

 

En euro indelas i 100 cent. Så här ser eurotecknet ut; och så här ser centtecknet ut;
Man ska alltid minst behålla tre decimaler när man räknar om valutorna med euro. Uppgift om aktuell kurs gentemot övriga världen, finns på www.regeringen.se/euro.

 


Den här logon visas i de affärer, under övergångsperioden 1 januari 1999 – 31 december 2001,  där konsumenterna kan handla i euro och där både den nationella valutans pris och europriset anges på varorna. (“EURO GUIDE”, EUROPEAN UNION - PRINCE Programme)

2:8 Sveriges Ordförandeskap

Första halvåret 2001, mer exakt 1 januari – 30 juni 2001, är Sverige ordförande i EU:s högsta beslutande organ, ministerrådet. Ordförandeskapet varierar mellan medlemsländerna varje halvår. Ordförandelandets huvuduppgifter är:

·        att leda ministerrådets arbete på olika nivåer,

·        att företräda ministerrådet i förhållande till andra EU-institutioner,

·        att företräda EU i förhållande till länder utanför unionen
och i internationella organisationer.

(Neij, Jeanette; 2000)

 

Som ordförandeland vill Sverige prioritera tre områden; ”EU:s utvidgning, sysselsättningen och miljön” (Murray, Johan; Neij, Jeanette och Lindblom, Marie-Helene; 2000).

Varje ordförandeland har tagit fram en egen logotyp (figur 6 nedan). Jan Forsberg på reklam- och designbyrån Sandberg & Trygg har tagit fram den svenska. I EU-rapport (nr 8, september 2000) står det att ”logotypen ska föra tankarna till öppenhet, solidaritet och samarbete mellan folken […] anknyta till redan etablerade symboler i EU […] spegla svensk form och design och ha en modern och ungdomlig stil. Och den ska tala till målgruppen på ett ’ärligt, öppet och jämbördigt sätt’.” I Helsingborgs dagblad (Wagner, Stephan; 200l, januari 3) berättas det att ”över 70 miljoner kronor satsas på informationskampanjer”. Här nämns också att den 30 maj till den 1 juni ska den europeiska sysselsättningskommittén mötas i Helsingborg.

Om man vill ha reda på vad som händer under Sveriges ordförandeskap kan man titta in på hemsidan www.eu2001.se här kan man också följa EU-arbetet dag för dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Figur 6.

Sveriges logotyp under ordförandeskapet.

 

 

 

 

2:9 Schengen-samarbetet

Natten mot den 25 mars 2001 blev Sverige en del av Schengen-området. Detta innebär att gränskontrollerna avskaffades mot de andra EU-länderna som är med i samarbetet. Nu är det bara Storbritannien och Irland som inte är med i Schengen.

1985 slöt Västtyskland, Frankrike, Belgien, Nederländerna och Luxemburg ett avtal om att avskaffa gränskontrollerna. Detta avtal slöts i staden Schengen som ligger i Luxemburg. Schengen-arbetet införlivades i EU när Amsterdamfördraget undertecknades.

I och med att Sverige gick med i Schengen finns nu ingen gränskontroll där du ska visa pass om du reser inom EU[6]. Däremot finns nu en gemensam yttre gräns till alla länder som gränsar till Schengen och som inte är med i samarbetet. Trots att du inte behöver visa passet vid gränsen kan exempelvis hotell eller myndigheter begära att du kan styrka din nationallitet och på de svenska identitetshandlingarna finns inte denna information. Därför ska man ändå ha passet med sig när man åker inom Schengen.

För flyktingar som har uppehållstillstånd eller visum i ett land som är med i Schengen gäller att man i tre månader får resa fritt inom övriga Schengenländer.

I Schengensamarbetet ingår en rad åtgärder som bl.a. ska förebygga och bekämpa kriminalitet. Kontroller vid de yttre gränserna skärps och ett gemensamt register har upprättats där personer som är efterlysta för brott står registrerade. Polissamarbete över gränserna har blivit möjligt och svensk polis får jaga eller skugga brottslingar i andra Schengenländer och tvärt om. (Europa-Posten, mars 2001)

 

Figur 7.

Grönmarkerat område är med i Schengen-samarbetet.
Storbritannien och Irland (gulmarkering) har valt att stå utanför.

 



 

 

3. Resultat

 

3:1 Var står politikerna?

För att få ett undersökande arbete och för att fråga på en av de viktigaste fråge-ställningarna i mitt arbete: Vad tycker våra politiska partier om att vi är med i EU och var står partierna i frågan om ett eventuellt EMU-medlemskap? sammanställde jag några frågor som jag sedan skickade på e-mail till partiledarna. I vissa fall behövdes även en påminnelse eller två och ändå var det bara fem av sju partier som svarade. För att få tag på e-mailadresser använde jag mig av politikernas hemsidor (se källförteckning) och regeringens hemsida (http://www.regeringen.se).

Frågorna jag ställde till politikerna var följande:


     1. Hur röstade ert parti i EU-valet? Motivera gärna.


     2. Om det skulle ha varit val idag vad hade ni i dagens läge röstat?
         Vad är er inställning till EU, har det blivit bättre eller sämre nu när Sverige är
         medlemmar?

     3. Var står ert parti i EMU-frågan? Ska Sverige gå med eller ej? Motivera gärna.

     4. Vad finns det för för- respektive nackdelar för Sverige att gå med i EMU?

 

     5. Vad händer om Sverige inte går med i EMU?

 

     6. Vad skulle ett utanförskap i EMU ge för konsekvenser i övrig EU-politik?

 

     För de olika partierna svarade följande personer:

 


          enterpartiet (c) Lennart Daléus, partiledare

 

*          Folkpartiet liberalerna (fp) Stefan Landberg, pressekreterare

 


          Kristdemokraterna (kd) Alf Svensson, partiledare

*
 


oderaterna (m) Johan Westrin, informationssekreterare

*
 


Vänsterpartiet (v) Tommy Jansson, EU-politisk sekreterare

 


          Socialdemokraterna och Miljöpartiet fick jag tyvärr inget svar från.

 

I den första frågan om hur partierna hade röstat inför folkomröstningen 1994
svarade ett parti, vänsterpartiet, att man var emot ett EU medlemskap. Tommy Jansson som svarade för vänsterpartiet tog upp några motiveringar bland annat att ”vi förlorar vårt självbestämmande på viktiga områden, exempelvis utrikessäker-hetspolitiken/sic/” dessutom påpekar Tommy att ”EU:s ekonomiska politik ser kampen mot arbets-lösheten/sic/ som en underordnad uppgift”. De övriga partierna var däremot positiva till EU-medlemskapet och några fördelar var bland annat ett ”internationellt samarbete, inte minst inom miljöområdet” tyckte centerns partiledare Lennart Daléus. Folkpartiet gillade ”tanken på valfrihet, fred, fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och människor” inom en större union.

Alf Svenson (kd) påpekade att ”EU är ett fredsprojekt” och moderaten Johan Westrin berättade att moderaterna ”var det partiet i Sverige som var först, […] 1961,” att ta ”ställning för medlemskap i EEC, som EU kallades då”.

 

I nästa fråga frågade jag om partierna ändrat åsikt angående vårt medlemskap. Om det hade varit val idag hur hade man då röstat? Kan man redan nu se några fördelar eller nackdelar som uppkommit p.g.a. medlemskapet?

Centerpartiet tyckte att Sverige varit med en så pass kort tid att det var för tidigt för en utvärdering. De övriga håller fast vid sina inställningar. Tre partier var fortfarande för vårt medlemskap, folkpartiet påpekade dock att det fanns saker som ”EU inte borde ägna sig åt, som i stället borde lösas på andra plan” så nära folket som möjligt men samtidigt fanns det andra områden där EU borde ”ta över från de olika nivåerna”. (Med nivå menar man EU som är högst därefter respektive nation, region och sen kommun.) Moderaterna påpekar också att man är lite kritisk till EU:s utveckling. Detta beror dock inte på organisationen utan att ett ”stort antal av de europeiska länderna har socialdemokratiska eller socialdemokratiskt dominerade regeringar, vilket i sin tur medför att det är en ’socialistisk slagsida’ i ministerrådet”. Men man tror och hoppas att det kommer att ändras och man hade ”röstat ja idag också”. Vänsterpartiet har inte ändrat sin uppfattning om EU utan tycker att Sverige bör lämna EU. Vidare motiverar Tommy Jansson vänsterpartiets beslut med att ”Vi tycker att mycket av det vi befarade innan folkomröstningen har visat sig vara sant. Ett exempel är att Sverige nu i snabb takt är på väg att överge den militära alliansfriheten”.

 

Nästa fråga är lite med aktuell, vad tycker partierna om EMU? Ska Sverige gå med eller inte? Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet tar ställning för ett medlemskap medan Centerpartiet och Vänsterpartiet är emot ett medlemskap. Lennart Daléus anser ”att vi själva ska bestämma över vår egen penningpolitik” och Tommy Jansson     framför att ”EMU är en brundbult/sic/ i bygget av en EU-stat. Vi tror inte att nya stormakter är något bra för världen”. Dessutom innebär EMU ”risker för ökad arbetslöshet och ytterligare försämringar i välfärden” enligt vänsterpartiet. Partierna som tycker att den monetära unionen är en bra idé lyfter fram positiva effekter, som att en gemensam valuta ”kan bidra till ökad tillväxt och ökat välstånd i Sverige och i övriga Europa”. Tvärt om än vad vänsterpartiet tror så påpekar moderaterna på ett ökat välstånd. Stefan Landberg, folkpartiets pressekreterare, påpekar att ett av skälen till att folkpartiet vill se ett EMU-medlemskap för Sverige är ”att spelreglerna för företag som handlar med andra EU-länder blir lättare när vi använder samma valuta […] Det blir lättare och mindre riskfyllt att handla mellan länderna. Det är särskilt viktigt för småföretagen”. Detta är också ett argument som moderaten Johan Westrin för fram i sitt svar.

 

 ”Om man skall resa till ett annat land, måste man växla svenska kronor till den valuta som används i det landet. Men om man räknar vad man får i den andra valutan, motsvarar det inte riktigt vad man har betalat: Man har gjort en växlingsförlust och gör detta varje gång man växlar valuta. För en turist är detta förargligt men ändå överkomligt. Men för företag, som köper och säljer varor och tjänster över gränserna, kan det bli stora kostnader. Storföretagen klarar detta ganska bra ändå, eftersom de har valutafonder som de ordnar detta igenom. Men för mindre och medelstora företag ger det problem. Det gör att handeln försvåras och att varorna och tjänsterna blir dyrare. Men detta är ändå inte det största problemet. Det är i stället att affärer oftast inte görs vid ett enda tillfälle, utan man brukar träffa avtal som sträcker sig flera år framåt i tiden. Om valutorna ändrar värde under den tiden, riskerar man att göra stora förluster.”

 

Vidare berättar Westrin hur ett medlemskap i EMU skulle kunna pressa ner vår ränta.

 

”Sverige är ett relativt litet land och det innebär att vi också är ett litet valutaområde. Den svenska räntan ligger alltid högre än t.ex. den tyska. Detta beror inte enbart på att den svenska kronan är en sämre skött valuta än D-marken. Det beror också på att ett litet valutaområde faktiskt måste hålla högre räntenivå än ett stort. Om vi kommer med i EMU kan vi alltså få en lägre ränta, vilket är bra för vårt lands ekonomi.”

 

Johan Westrin bemöter också ett av motargumenten till EMU och en gemensam valuta. Motargumentet betonar att den Svenska ”kronan” är ”en historisk och nationell symbol”. Westrin redogör för kronans uppkomst och berättar att den infördes för 127 år sedan och var då en skandinavisk valuta. Vi var redan då med i en valutaunion. Innan den skandinaviska valutan inrättades hade vi riksdaler i Sverige. Den skandinaviska myntunionen varade enda till första världskriget bröt ut. Johan Westrin menar att:

 

”Visst skall vi slå vakt om och vara stolta över det som är svenskt. Men man kan inte att undgå att konstatera, att den svenska penningpolitiken har varit ganska rejält misskött. Varje gång den svenska ekonomin har utsatts för påfrestningar har man följt det minsta motståndets lag, d.v.s. man har devalverat. Följden av detta kan vi se genom att Sverige inom loppet av litet drygt 25 år har "halkat ned" från att ha varit  världens tredje rikaste land till att nu befinna sig på 18:e plats och snarare fortsätta nedåt än röra sig uppåt i den tabellen.”

 

Han fortsätter med att ”Det finns all anledning för oss svenskar att älska Sverige och vad som är svenskt. Men det bör inte ta sig uttryck i form av att vi avskärmar oss från politiskt och ekonomiskt samarbete med andra länder”.

Johan Westrin avslutar sitt svar på denna fråga genom att berätta att ”det ställs ganska hårda krav för att få vara med i valutaunionen. De kraven innebär att statsskulden och budgetunderskottet inte får vara för höga, att inflationen inte får vara alltför hög och att växelkursen skall vara stabil. De kraven är till för att inte några länder som går med i EMU skall kunna ’åka snålskjuts’ på de andra och på så sätt försämra den gemensamma valutans värde.”

 

Fjärde frågan jag ställde löd: Vad finns det för för- respektive nackdelar för Sverige att gå med i EMU? På den svarade centerpartiet ”Vi ser inga fördelar i dagsläget med medlemskap. En nackdel är att det inte finns någon demokratisk insyn i den europeiska centralbanken”. Folkpartiet och Kristdemokraterna hänvisade mig till svaret i föregående fråga respektive Kristdemokraternas hemsida (www.kristdemokrat.se).

Västerpartiet och Moderaterna tog upp både för- och nackdelar. Tommy Jansson (v) påpekade att det ”finns endast några få ekonomiska fördelar av att gå med i EMU, exempelvis att vi slipper växlingskostnader […] Däremot är de ekonomiska riskerna betydande. Nackdelarna av ett medlemskap är flera, bland annat att vi inte kan föra en ränte- och valutapolitik som är anpassad till våra egna behov och det konjunkturläge vi befinner oss i”. Johan Westrin (m) ser några fler fördelar med ett medlemskap. Westrin gjorde en lista över för- och nackdelar:

                       

        Fördelarna med EMU är: 1) ökad handel och bättre konkurrens
                                           2) minskade kostnader för valutaväxling och
                                               valutaadministration
                                           3) minskade växelkursrisker
                                           4) lägre och stabilare inflation
                                           5) lägre räntor, vilket ger högre investeringar
                                           6) att euron blir en världsvaluta

             Nackdelarna är: 1) man kan inte devalvera om ett land skulle drabbas
                                         av en extern chock
                                     2) man kan inte använda penningpolitiken som nationell  
                                              stabiliseringspolitik.

Därefter berättar Johan Westrin att det är värt att ”påpeka att Sverige i modern tid aldrig har drabbats av någon extern chock”. Han fortsätter med att förklara varför Sverige har devalverat och vad som händer om ett EMU-land drabbas av extern chock.

 

”De devalveringar som Sverige har gjort har inte föranletts av händelser utanför vårt land, utan de har varit ’bekvämlighetsdevalveringar’, som man har tagit till för att slippa ta itu med de underliggande problemen i svensk ekonomi. Varje gång som man har devalverat, har man ’köpt sig’ en tids frist. Ingemar Ståhl, som förutom att han är f.d. professor i nationalekonomi i Lund också tycker om att uttrycka sig drastiskt, har fällt uttalandet: ’Att devalvera är ungefär som att kissa på sig; till att börja med är det varmt och skönt, men efter ett tag blir det fan så obehagligt’. Denna devalveringspolitik har i längden varit mycket olycklig för vårt land och är en av de främsta orsakerna till att vi har halkat efter i den ekonomiska utvecklingen.
Om ett EMU-land mot förmodan skulle drabbas av en extern chock, måste de andra EMU-länderna ställa upp och stötta det ekonomiskt. Detta är också bestämt i Maastrichtfördraget.”

 

Johan Westrin pekar sedan på sin andra nackdel och menar att ”detta inte ett så stort problem för Sverige, eftersom vi konjunkturmässigt brukar befinna oss i fas med de stora länderna (Tyskland och Frankrike) och således inte behöver driva en separat penningpolitik”. Det han menar är att när den tyska räntan höjts så har även den svenska räntan höjts.

Efter att ha bemött och förklarat nackdelarna vill han även i denna fråga bemöta en invändning ”som man ibland hör mot EMU, att de fasta reglerna för att begränsa inflationen skulle göra det svårare att bekämpa arbetslöshet”. Vänsterpartiet påpekade ju det i fråga 1. (Hur röstade ert parti i EU-valet?) ”EU:s ekonomiska politik ser kampen mot arbetslösheten som en underordnad uppgift” Så här argumenterar Johan Westrin mot de påståendena:

 

”Det är riktigt att man tillfälligt kan minska arbetslösheten genom att öka inflationen. Men efter ett tag har marknaden anpassat sig till den situationen. Om man då vill höja sysselsättningen igen genom att spä på inflationen ytterligare, riskerar man att så småningom hamna i en ’galopperande’ inflation. Ett land kan inte i längden leva med galopperande inflation, för då förstörs dess ekonomi. När man sedan förr eller senare tvingas dämpa inflationen, kommer ökad arbetslöshet ’som ett brev på posten’.”

 

Nästa fråga som jag ställde var en hypotesfråga. Ingen kan riktigt veta vad som kommer att hända i framtiden och man kan bara spekulera men det var därför jag tog med denna fråga. Vad händer om Sverige inte går med i EMU?

Centerpartiet och vänsterpartiet är överens i deras svar. Enligt dem händer ingenting, ”vår krona är stark” hävdar Centerns partiledare Lennart Daléus. Alf Svensson (kd) däremot hänvisar mig till www.kristdemokrat.se. (Samma gäller fråga 6.) Där jag kan läsa ett tal som Alf Svensson ”höll på Rikstinget och det beslutsunderlag som ombuden hade att ta ställning till” men tyvärr fungerade inte länken och det andra hittade jag inte. Moderaternas Johan Westrin tror att:

”Om vi inte kommer med finns det två tänkbara möjligheter. Den ena är att vi, trots att vi inte är med, rättar oss efter samma regler som gäller för EMU-länderna (när det gäller statsskulden, budgetunderskottet, inflationen och växelkursstabiliteten). Då tror jag att vi, även om vi går miste om de fördelar som finns med att vara med i den gemensamma valutan, ändå kan klara oss ganska hyggligt. Men de som är motståndare till den gemensamma valutan brukar ju motivera sitt motstånd med att vi inte skall vara bundna av de reglerna. Då gäller regeln, att om vi fortsätter att göra som vi har gjort, kommer det att fortsätta att gå som det har gått. Då kommer Sverige att fortsätta att halka ner i den internationella välståndsligan.”

 

Stefan Landberg (fp) skriver att han ”tror att det blir svårare för företagen att sköta sina affärer, att stå utanför EU tror jag kommer komplicera saker och ting.”

 

I min sista fråga, även den en hypotesfråga, ville jag veta vad partierna anser att ett utanförskap i EMU kan ge för konsekvenser för Sverige i övrig EU-politik?

På denna fråga är Vänsterpartiet och Centern åter enade om ett svar. ”Har svårt att se att det skulle ge några konsekvenser” kommenterar Tommy Jansson för vänsterpartiet. ”Vi skulle inte bli bemötta som fullvärdiga medlemmar” tror folkpartisten Stefan Landberg. Moderaterna är också inne på den linjen. Johan Westrin skriver som svar på den sista frågan ”Det innebär naturligtvis att vi får mindre att säga till om, även om det är svårt att idag exakt bedöma vilka konsekvenser det får. Redan idag har vi mindre att säga till om när det gäller den ekonomiska politiken, än vi hade haft om vi varit med i den gemensamma valutan. […] Men om detta innebär att Sverige marginaliseras från politiskt inflytande överhuvudtaget är svårt att säga idag. Det kan bli så”.

 

3:2 Intervjuer

För att få reda på hur mycket folk vet om EU gjorde jag fyra intervjuer med olika personer med olika åldrar, kön och utbildning. De personer som jag intervjuat ville vara anonyma så namnen är fingerade.

 

Svar.

Viktoria

Erik

Karin

Emma

 Frågor

(55 år)

(43 år)

(32 år)

(18 år)

Nämn så många länder du kan som är med i EU.         (Totalt 15)

Sverige, Danmark, Frankrike, Spanien, Luxemburg, Belgien, England, Nederländerna, Finland.

Sverige, Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, England, Portugal, Spanien, Österrike.

Sverige, Danmark, Finland, Tyskland, Frankrike, Belgien, England, Irland, Nederländerna, Grekland, Portugal, Italien.

Tyskland, Sverige, Grekland, Österrike, Schweiz nej förresten de är inte med,  Storbritannien, Nederländerna, Spanien, Italien, Portugal, Frankrike, Irland, Danmark, Luxemburg, Finland och Belgien, var det alla?

Vilket land har ordförandeskapet nu?

Sverige

Sverige

Sverige

Oj, det vet jag inte. Jag gissar på Luxemburg.

Vad är Euro?

Den gemensamma valutan inom EU.

Valuta

Valuta inom EU.

Gemensam valuta

På vilket sätt påverkas Du av            Eu-medlemskap? (Positivt och negativt)

Positivt: att jag  kan arbeta och bo var jag vill i Europa (EU-land)               Negativt: större risker med införsel av narkotika, sprit etc. Brottslingar har större chans att flytta sig mellan länder.

Regionen jag bor i får en starkare ställning.                  Jag får rättigheter i andra länder.

Jag kan resa fritt inom EU men det blir också lättare att föra in narko-tika i Sverige.

Man slipper pass och visum dessutom tror jag att priserna sänks. Det blir lättare att smuggla mer och detta påverkar tonåringar så att brottsligheten ökar.

På vilket sätt påverkas Sverige av Eu-medlemskap? (Positivt och negativt)

Negativt: Livsmedel (vissa) får inte kallas för sitt ursprungliga namn tex. marmelad och jordgubbar. Positivt: kanske skatterna går ner och priserna sjunker.

Gemenskap innebär alltid individuella uppoffringar, men jag anser att de gemensamma vinsterna är större och är därför positiv till medlemskapet.

Sverige kan handla mer med andra länder vilket antagligen gör så att skatterna och priserna sjunker. Sverige är med i EU:s kamp mot brottsligheten inom EU och detta kan göra att brottsligheten minskar eftersom man samarbetar i de olika länderna.

Sverige har börjat förlita sig på att en annan regering tar besluten åt dem.

 

 

 

4. Diskussion

EU är inte ett lätt eller litet område att skriva om. För att få fram det jag vill ha reda på i min frågeställning har jag först fått lära mig och sätta mig in i hur EU fungerar för att sedan kunna förenkla och förklara för läsaren i kortare och enklare text utan att tappa bort det viktiga. I Bakgrunden har jag tagit upp sådant som jag tycker är viktigt för läsaren att veta för att kunna bilda sig en egen uppfattning om EU och EMU. Detta har också gjort att jag själv har försökt att vara så objektiv som möjligt.

Jag anser att mitt resultat och även sekundärfaktan är pålitlig eftersom det kommer från EU-kommissionens broschyrer och politikerna har svarat enligt sina politiska partiers ställningstagande och ideologier. Då jag ganska väl känner de jag valt att intervjua tror jag att intervjuerna är pålitliga och att de svarat ärligt. Det bör dock påpekas att eftersom jag bara intervjuade fyra personer så är de inte representativa för svenska folket och inte ens för Helsingborgarnas åsikter. Denna del i arbetet gjorde jag mest för att det är roligt att se hur mycket några andra personer vet om EU.

Jag fick inte, som jag hoppats på, alla partiernas olika åsikter eftersom två partier, socialdemokraterna och miljöpartiet valde att inte svar, detta trots upprepade påminnelser. Detta är ganska så trist men övriga partier tyckte jag svarade bra, vissa gav verkligen en fördjupad bild av sina motiveringar medan andra var mer koncisa.

Att begränsa ett så stort område som EU är svårt och under arbetets gång dyker det upp nya frågor som man skulle vilja ha svar på, men man måste kunna sätta gränser. Det finns hur mycket som helst till inom EU som jag inte behandlat. Om man är intresserad av att veta mer rekommenderar jag att man vänder sig till Europeiska kommissionens representation i Sverige (Tfn 08 56 24 44 11 eller på internet: http://www.eukomm.se).

Jag har lärt mig mycket på att göra detta arbete och trots att jag tyckte att jag hade ganska bra koll på EU innan, så vet jag nu att det finns mycket mer intressant att ta reda på om EU.

Jag tror att EU och EMU kommer att ha stor betydelse i framtiden och det är i framtiden jag ska leva mitt liv!

 

 

5. Avslutning

 

5:1 Sammanfattning

Sverige har varit med i EU i sex år. Det är en ganska kort tid om man jämför med att gemenskapen tog sina första stapplande steg redan 1951 med Parisfördraget. Sedan dess har EU utvidgats och fördjupat sitt gemensamma arbete inom många områden. Än idag fortsätter utvidgningen och fördjupningsarbetet. Detta är i allra högsta grad politiska frågor och det var därför jag undrade vad våra politiska partier tycker. Det är bara vänsterpartiet som vill att Sverige ska lämna EU, övriga partier (av de som svarade), är positiva till vårt EU-medlemskap. Det råder lite mer osäkerhet vad gäller frågorna om vad som händer om Sverige går med i EMU eller inte. Detta är s.k. hypotesfrågor eftersom svaren finns i framtiden och därför kan ingen vara riktigt säker på vad som kommer att hända. Centerpartiet och vänsterpartiet är eniga om att Sverige inte bör gå med i EU. Moderaterna, kristdemokraterna och folkpartiet tycker att det skulle vara en fördel för Sverige att vara med. Det väger 3 mot 2, ja- och nej-sida. Var står Du?

 

5:2 Erkännande

Ett stort tack till alla politiker som har svarat på mina frågor angående EU och EMU och till alla andra som på något sätt varit inblandade i mitt arbete. Tack!
         

5:3 Slutord

Det är inte så enkelt som att bara säga: jag är emot EU eller jag är för EMU. Bakom dessa ställningstaganden bör det ligga kunskap. För att kunna ta ställning i en fråga måste man fördjupa sig i ämnet och ta reda på olika synsätt för att sedan själv bilda sig en uppfattning. Man måste själv kunna argumentera för det man tror på. Kunskap är makt!

 

 

6. Bildförteckning

 

Figur 1.   SVERIGE I EU - Redaktör: Pettersson, Erika  ansv.utg: Tegnér, Héléne Gemensam  utrikes- och säkerhetspolitik faktablad nummer 16 (oktober 1999). Stockholm: ab
Feder-ativ.
Sid. 2

 

Figur 2.   Grupp, Claus D. (1999) EUROPA 2000 EU inför nästa sekel? Stockholm: Norstedts Tryckeri AB. Sid. 46

 

Figur 3.   EURO GUIDE. EUROPEAN UNION - PRINCE Programme. Sid. 65


Figur 4.  
EURO GUIDE. EUROPEAN UNION - PRINCE Programme. Sid. 8-9


Figur 5.   EURO INFO Sverige. EUROPEAN UNION – Prince-programmet.


Figur 6.  
Neij, Jeanette (2000) Program för Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd första

halvåret 2001 – en presentation. Linköping: Danagårds Grafiska. Försättsblad

 

Figur 7.   Alldén, Hans (mars 2001) ”Med sommartiden kom också passfriheten Frågor och svar om Schengen-samarbetet” Europa-Posten, sid. 3

 

 

7. Källförteckning

 

Litteratur

 

Amsterdamfördraget handledning. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer (1999).

 

Amsterdamfördraget: hur har det förändrat EU? Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer (1999).

 

Borchardt, Klaus-Dieter (2000) Gemenskapsrättens ABC. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer.

 

Euron och hushållen Så påverkas du av EU:s nya valuta. Västerås: Västra Aros (1999).

 

EURO GUIDE. EUROPEAN UNION - PRINCE Programme.

 

Fontaine, Pascal (1998) EUROPA PÅ 10 LEKTIONER. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer. 

 

Grupp, Claus D. (1999) EUROPA 2000 EU inför nästa sekel? Stockholm: Norstedts Tryckeri AB.

 

Murray, Johan; Neij, Jeanette och Lindblom, Marie-Helene (2000) Om ordförandeskapet – prioriterade frågor och regeringens EU-politik. Stockholm: Elanders Gotab.

 

Neij, Jeanette (2000) Program för Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd första halvåret 2001 – en presentation. Linköping: Danagårds Grafiska.

 

Pawnell, Charles (1996) HUR GÖR EU FÖR ATT FÅ DEN INRE MARKNADEN ATT FUNGERA? VAD HAR JAG FÖR RÄTTIGHETER SOM KONSUMENT? Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer.

 

Weidenfeld, Werner och Wessels, Wolfgang (1997) Europa från A till Ö En handbok om den europeiska integrationen. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer.

 

Informationsblad

 

Neij, Jeanette; Murray, Johan; Lindblom, Marie-Helene; Janson, Charlotta; Håkansson, Maria och Stålbo, Anna (2000) EU-rapport Nyhetsbrev om EU-samarbetet nr 8 (september 2000) Stockholm: Norstedtstryckeri AB.

 

SVERIGE I EU - Redaktör: Pettersson, Erika  ansv.utg: Tegnér, Héléne Ekonomiska och monetära unionen, EMU faktablad nummer 8 (oktober 1999). Stockholm: ab Feder-ativ.

            

Tidningar

 

Alldén, Hans (mars 2001) ”Med sommartiden kom också passfriheten Frågor och svar om Schengen-samarbetet” Europa-Posten, s 3.

 

Alldén, Hans (mars 2001) ”Rapport om de ekonomiska effekterna av EU:s utvidgning: Bättre tillväxt när EU blir större” Europa-Posten, s 6.

 

Alldén, Hans (mars 2001) ”Snart blir euron en ’riktig’ peng” Europa-Posten, s 7.

 

Wagner, Stephan (2001, januari 3) ”Skåne i fokus under våren Flera möten hålls i regionen när Sverige nu tar över ordförandeklubban i EU” Helsingborgs Dagblad.

Internet

 

Europaparlamentet (2000) http://www.europarl.eu.int

Europeiska kommisionen (2000) http://europa.eu.int

Europeiska centralbanken (2000) http://www.ecb.int

Regeringen (2000-2001) http://www.regeringen.se

Europeiska kommissionen (2000) http://www.eukomm.se

Sveriges ordförandeskap (2001) http://www.eu2001.se

Kristdemokraternas hemsida (2000) http://www.kristdemokrat.se

Vänsterns hemsida (2000) http://www.vansterpartiet.se

Folkpartiets hemsida (2000) http://www.folkpartiet.se

Centerpartiets hemsida (2000) http://www.centerpartiet.se

Moderaternas hemsida (2000) http://www.moderat.se

 

Intervjuer

 

Emma, 18 år, studerar på samhällsvetenskaplig linje, 2001-03-23 (personlig intervju)

 

Erik, 43 år, lärare, 2001-03-15 (personlig intervju)

 

Karin, 32 år, rekvisitör, 2001-03-16 (telefon intervju)

 

Viktoria, 55 år, jobbar inom omsorg, 2001-03-10 (personlig intervju)



[1] EEG är en förkortning på Europeiska ekonomiska gemenskapen under perioden 1957-1993.

[2] DDR är en förkortning på Deutsche Demokratische Republik, Östtyskland.

[3] Författnings domstol

[4] En vitbok är en officiell uppsättning förslag på vissa åtgärdsområden.

[5] Fluktuation = växling mellan att stiga och falla

[6] Förutom Storbritannien och Irland